Under vårterminen 2019 genomför konstnären Jenny Nordmark en förstudie i Anna Whitlocks gymnasium. Arbetet tar avstamp i hennes tävlingsbidrag “Sprängsten” som visades i utställningen EVA hösten 2015.

Gruppen som fördjupar sig i konstprojektet är elever och huvudlärare på det naturvetenskapliga programmet med designinriktning, årskurs 1.

Med Jenny Nordmark får de arbeta ämnesöverskridande och aktivt ta del av konstnärliga research- och processmetoder.

Förstudien gäller ett konstnärligt gestaltningsuppdrag för skolan – ett konstverk som ska stimulera alla sinnen och lyfta aktuella samhällsfrågor. Samtidigt ska arbetet med projektet utveckla nya metoder för pedagogik och lärande.

Tillsammans konstaterar vi att Jenny Nordmarks förslag har kapacitet att tillföra en tankeväckande och estetiskt tilltalande konstnärlig gestaltning i skolmiljön i Stockholms stad och att vidareutveckla nya pedagogiska metoder för att stimulera lärandet.

Carina Rudolph Lundberg biträdande rektor på Anna Whitlocks gymnasium, och Ann Magnusson, ordförande i Eva Bonniers donationsnämnd

Om ”Sprängsten”

Jenny Nordmarks projekt, från idétävlingen och utställningen EVA, tar sin utgångspunkt i obalansen inom gruvnäringen: Gruvbrytningen i lilla Kiruna levererar stora mervärden och vinster till stora staten medan Kiruna kommun får ta hela ansvaret för avfallet – enorma mängder söndersprängt gråberg.

Jenny Nordmarks tankeexperiment handlar om att avfallet från gruvbrytningen fördelas solidariskt över hela landets befolkning, istället för att enbart betunga Kiruna och kommunens i jämförelse relativt få invånare.  

Hårda fakta och öppna frågor

Projektet ”Sprängsten” utgår från hårda fakta: Gruvavfall är den enskilt största avfallstypen i Europa, räknat i vikt. Merparten av gruvavfallet, gråberg, klassas som icke-farligt men tar mycket plats i anspråk och läggs på hög. 

Stockholm drabbas inte nämnvärt och får fördelarna av gruvnäringen. Varje år produceras motsvarande ca 5 kubikmeter gråberg per invånare i Sverige. Det betyder åtskilliga miljoner sprängsten per år för Stockholms stad. 

”Sprängsten” ställer frågor om vad en rättvis fördelning av gruvavfallet skulle kunna innebära för Stockholm.

Hur skulle Stockholms beskärda del av sprängsten från Norrland kunna hanteras

Är de möjligt att gestalta sprängstenen och synliggöra den i staden?

Kan sprängstenen staplas i tre till fyra våningar höga byggnadsvolymer i stadens grönområden

Vad skulle  “sprängstensarkitektur” innebära för stadsbilden?

Vad innebär en “sprängstensarkitektur” på plats i Stockholm, utan annan funktion än att vara ett gemensamt ansvarstagande för gruvverksamheten

Bakgrund, idétävlingen EVA

Detalj från installationen Sprängsten, i utställningen
EVA 2015.

Jenny Nordmarks ”Sprängsten” var ett av de 10 vinnande bidragen, bland ett stort antal projekt, i den öppna idétävling om konst och arkitektur i stadsmiljö som arrangerades av Eva Bonniers donationsnämnd  2014-2015.  

Genom tävlingen, som hette EVA, sökte donationsnämnden visioner, idéer och förslag som pekar på konstens och arkitekturens betydelse i stadsmiljön och i synnerhet Stockholm. Tävlingen syftade även till att visa på konstens och arkitekturens kapacitet att definiera och ifrågasätta hur vi idag kan förstå det offentliga rummet.

De vinnande projekten presenterades i en utställning på Konstakademien i Stockholm hösten 2015.